Men jora, det hände igen. Satte på mig pjäxorna och skulle sen sätta på mig skidorna. Ingen bra ide. Fy fan vad ont det gjorde, knakade till i hela knäet. Lipade en stund och testade sen om jag kunde åka lite. Jora, det gick bra i typ 2 minuter, ska precis luta mig lite framåt för att åka ner i barnbacken och det knakar till igen i knäet. Fina Martin hämtade en skoter (fast jag inte tyckte jag skulle ha det, pinsamt!!). Vi åker sen tillbaka till stugan, jag har då sjukt ont och kan inte sluta gråta. Lägger mig i sängen medans Martin åker och köper alvedon och ipren.
Vi lindar sedan knäet för det svullnade upp ordentligt. Sen ligger jag i soffan med knäet i högläge. Natten till idag var ingen höjdare, fortfarande jätteont, så imorse hjälpte Martin mig till sjukstugan inne i Åre. Domen blev kryckor och smärtstillande. Läkaren visade också hur jag kunde träna för att sträcka ut benet, det är det jag inte kan göra nu. Troligtvis är korsband och/eller ledband av. Jag har en tid i Sthlm 17 januari för att kolla vidare vad det är, men just nu är det soffläge. Men jag hoppas det blir bättre snart så jag iaf kan gå på skitbenet. SUCK! Känner mig som en partypooper, vi har ju två kompisar här vi ska fira nyår med och jag bara ligger i soffan. Sen känns det skittrist att jag inte kan dela Martins favvointresse, skidåkningen. Det grämer mig allra mest!!!